I want to leave now

Nu nu nu vill jag gå. Lämna jobbet och allt som hör därtill. Jag orkar inte mer. Aaaaaaaaawww.
Skickade just iväg fyra ansökningar. Två till butiker och två till kondisjobb. Någon kan väl iaf kalla mig till intervjuv. Please. Jag har varit på två intervjuver hittills i mitt liv, och båda jobben fick jag. Att det ska vara så jävla svårt att ens få komma till en sån. Väl där tror jag det skulle gå fint. Jag skulle vara så bra. Jag skulle vara bäst. Jag lovar.

Åskan smällde rätt bra idag. Vid mellis på jobbet trängdes alla under ett parasoll när regnet vräkte ner och smällarna dundrade runt omkring. En kollega med respekt för oväder och rädda barn tog in de små men resten fick stanna ute. Med mugg i ena handen, smörgås i den andra, satt en pojke på 3 och grät för sitt liv och kunde inte käka sitt mellanmål på grund av ren och skär RÄDSLA och ingen av fröknarna HAJAR eller gör något. "Näää, nu när vi ändå är ute och har börjat med mellis så stannar vi och äter upp, trots ösregn och blixtrar tio meter från oss" Jag var livrädd för åska när jag var liten och när magen gör ont av oro och rädsla är det inte mycket som hjälper. Jävla kärringar. Jag bar in honom.

Ica Maxi's delikatessdisk är jävligt smarrig.

Nicht Lustig

Nicht Lustig äger.

Jag tycker inte om honung, shoot me.

Good afternoon.

Börjar med att tipsa: Hoffmaestro. Ladda hem o lyssna. Skitbra grejer. Det tråkiga är att det inte finns så många låtar. Än?!

Mer om musik. Mitt i snorandet nu i veckan så hade jag frukost i soffan när MTV körde Top 10 at 10. Dagens låtar föll på Madonna. Fick mig att minnas gymnasiet, när jag stod på scenen i sista musikprojektet och skulle göra Like A Virgin. När vi några månader tidigare hade fått reda på vilket årets musiktema var så höll vi på att skämta om vem som skulle få äran att göra den. Ingen hade nån större önskan om att få den lotten och när jag signade upp mig för huvudrollen hade jag inte en tanke på att få göra Madonnas biggest hit of the 80's. Alla hade sååå roligt åt det sen.

Hälsade på Affe idag och hon berättade att hon skulle börja plugga spanska. Bläddrade lite i hennes kurskatalog från abf och det ryckte lite i mig. Sång vore ju rätt kul. Igen. "Soul du har ju snackat om det där i 5 år! Gör nånting som du tycker e kul nu för din egen skull nu!" Ja. Nån dag ska jag väl ta tag i det där kanske.

Snoret är på väg att sina, thank god. Hostar inte lika mycket om nätterna heller och det är ljuuuvligt att kunna gå och sova utan andningsvårigheter. Har druckit te som en galning hela veckan och i brist på halstabletter haft massor av honung i för att lindra kliandet i halsen. Honung. I dont like it. Fick skit för det av nån som kommenterade min fotobok häromdan. Bastard. Jag gillar inte oliver heller för den delen. Och sushi...ger mig kväljningar.

Måndag imorgon. Jag vill inte.

Hoffmaestro hör ni!

Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain

Here we go...

Hade Affe på besök häromdagen och vi tittade på Amelie från Montmartre. Första gången för Affe och min tionde? Den är så fin. Affe tyckte också om den. Jag älskar färgerna, klippen, personligheterna och alla små detaljer, sweetness till tusen. Och franskan. Aaaawww...

Är hemma med världens fökylning. Snoret. Det finns ingen ände på eländet. Jag tror det är min femtioelfte förkylning på 4 år. Men jag har väl jobbet att tacka för det. Man tycker ju att man borde bli immun mot de flesta bacillerna efter snart 4 år som barnskötare men icke. Nej nej nej. Åker på förkylningar lika ofta som jag åker på den månatliga röda veckan. Dvs en gång i månaden, i stort sett. Nästan. I alla fall från Oktober till Maj. Nytt jobb tack.
Jesus jaaa. Nytt jobb skulle lysa upp mig så totalt. Ångesten växer och växer. För exakt ett år sen satt jag här med samma tankar. Ett helt år har gått och jag är kvar. Kvar.

Kom förresten att tänka på hur länge jag har haft kontakt med the love of 2006. Det är 5 månader nu. Att vänta på honom till mars 07 hade varit en piece of cake. Om jag bortser från sorgen. Mer än halva tiden har varit sorg som inte är av denna värld. Folk frågar varför jag inte ger upp, går vidare, lämnar det. Har inte kunnat, har inte velat. Vill fortfarande inte men nu finns inget mer att ta av föränn hans liv är lagat. Men tänk om föränn aldrig kommer?
Vilken hjärtslitande tanke. Jag måste gå.

Nu går jag.