Nu kommer den..

Ångesten. Nervositeten. Magontet. Illamåendet.
Om 26 timmar lyfter planet.
För två timmar sedan ringde jag pappa och frågade lite om flygplatsen och så vidare. Jag blev anfådd. Nästan gråtfärdig. Funderar på att ta en av tabletterna jag fått utskrivna. Väntar. Jag ska ta en om jag får riktigt ont i magen. Det kommer med största säkerhet inom en timme. Jag har inte ens packat, och det kommer redan nu.
Jag har gömt tankarna i ett år. Långt bak så de knappt har märkts av. Men de har varit med hela tiden. Oron.

Jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte.

Jag vill. Jag ska.

Gud så otroligt jobbigt det är att vara drabbad av flygrädsla.

Tillbaka på ruta ett..

Det behövdes bara några ord på skärmen. Sen kom tårarna.
Tre månader utan någonting. Sen en kommentar till ett av mina foton. Han tänker på mig också. Livet är tufft. God jul. Kram.

And im back down under..

Konstiga tillfälligheter II

Igår hände det igen. X 2. Under dagen ringde ena brollan till jobbet o pratade om vad han hade köpt för film till mamma i julklapp. Några timmar senare sitter jag i soffan hos mamma och kollar i tv-tidningen, och då visas den filmen senare på kvällen. Den här filmen har jag inte tänkt på eller sett nånting om på flera år. Den är väl från mitten av 90-talet nånting. Jag menar, what are the odds?!

Sen kollar jag o mamma på skitTv. Postkodsmiljonären. Snubben får en fråga om vilken skådis som spelar president i tvserien Commander in chief. Jag vet vem det är men namnet jag får upp i huvudet är Susan Sarandon. Susan Sarandon?! Fel fel fel. Jag evt ju att det är Geena Davies men hittar inte namnet. Iaf. Det första alternativet som dyker upp på TVskärmen är Susan Sarandon. I almost peed my self.

Konstiga tillfälligheter

Jag tycker att jag alltid råkar ut för konstiga tillfälligheter. Jämt alltså. Idag ringde Cillen och var irriterad för att hennes klocka hade pajat. Lilla pluppen som man ställer tiden med hade ramlat av och hon var tjurig över vad det skulle kosta. Igårkväll så satt min farbror och tjurade över exakt samma sak. Han har haft klockan i femton år och nu hade pluppen lossnat för honom också. Lika arg för lagningskostnaden som Cillen var. Straaange..? Har aldrig tidigare hört nån som haft problem med borttappad plupp.

En annan gång så var det några ungar på jobbet som pratade om sitt besök på High Chaparral. Pangpang ställe med cowboys och indianer nere i småland. Nån dag efter när jag satt i bilen med morsan på väg hem så åker en bil framför oss med ett High Chaparral klistermärke på bakrutan. I shit'd my pants.

Det här var bara två gånger av femhundra. B mobbar mig för att jag tycker att det är konstigt o onormalt. Han påstår att ALLA råkar ut för det. Jämt. It may be so. Eller?

Legend is the man!

Hängde på Berns mest hela kvällen. Fantastiskt snygg lokal. Men gud i himleeeeen. John. John John John. Han var så fin. Fin och bra. Finast och bäst. Guuuud så bra och finast han är! Jag ääälskade det. Så himla glad att jag fått se honom live nu. Det var så himla bra! Grym konsert. Det hade varit ännu grymmare om han hade kört Refuge. Jag och A trodde det var den låten en gång och vi blev sååå glada. Men oj så man misstar sig när man är alldeles saaaalig. Det var skitbra iaf. Jag är helsämst på att fota så där på konsert men jag filmade iaf massor.

Om 5 timmar ska jag gå upp. Ynk ynk.

Satisfied, oh yes i am.

Sådäääär ja. Festen innehöll stel början, singstar, kramar, cuba libre, en hårig rumpa, gitarrmongon, lakritsshots, en fisande sovande M och sist men absolut inte minst: h å n g e l. Aaaaawwwwwwwwwww. Nu överlever jag den här månaden också. Sweet.

Kom hem kl 07 imorse. Sov 4 timmar och sen var det släktmiddag hos farmor. Jag har känt mig lagom mossig mest hela dagen.

John Legend på Berns på onsdag. Nya plattan är jättefin. I can't wait!